Min älskade Puma blev hastigt sämre förra veckan. På torsdagsmorgonen ville hon inte ens smaka av blötmaten, som hon annars älskar. Då förstod jag att hon inte mådde bra!
Hon har, som jag skrivit tidigare, gått på specialfoder en tid då hennes njurvärden var höga men uppenbarligen har inte detta hjälpt. Jag såg i hennes ögon på onsdagen att gnistan och glädjen inte fanns där, men kunde inte förstå då hur illa det var. När hon matvägrade insåg jag att det var dags att ringa till veterinären.
Vi fick komma dit en timme senare. När Puma hade fått sprutan så kröp hon upp i min famn och somnade nästan genast. Hon dog där lugnt och stilla medan mina tårar strömmade ner. Jag har aldrig blivit så rörd vid någon avlivning tidigare. Puma var verkligen en mycket speciell katt för mig!
Kondolerer med tapet av Puma. Det er så veldig, vedlig vondt når dette skjer som må skje noen ganger. Som du sier så visste du at hun var syk men kanksje ikke hvor syk hun var og da er godt å vite at du gjorde det som du kunne for henen den siste tiden. Jeg mistet min herlige huskatt på samme måte i vår, uansett om det er rasekatt eller huskatt så er det like vondt. Tenker på deg.