Jag hade hoppats att Ludde skulle kunna användas som avelshane hos någon uppfödare, men när jag såg att han försökte para sin kullsyster Lisa när hon låg och sov så insåg jag att det skulle bli svårt. I så fall skulle han behöva bo i eget rum under flera månader framåt. Han skulle absolut inte gilla det …

Ungefär samtidigt växte beslutet fram att kastrera Socker och Tess. Socker har fått en kull (U-kullen med Tess och Chico) men är så liten i kroppen att hon ser ut som en junior. Jag misstänker att hennes tarmsjukdom vid tio månaders ålder är boven till detta. Då förändrades hon från att ha varit en gosekatt som gärna satt på armen och pussades till att hålla sig på avstånd för det mesta. Hon verkar också ha stannat i växten … För övrigt är det inga fel på henne, jag hade faktiskt planerat en kull nu under våren.

Tess är också en liten katt, men framför allt håller hon sig på avstånd från människor, även mig. Hon är dessutom halvbror till Ludde så jag ville inte att de två skulle hitta på något hyss tillsammans.

Jag har haft flera jobbiga kullar de senaste åren och orkar inte en till problemkull med mitt nuvarande arbete. Handmatning av små kattungar är verkligen ett heltidsgöra! Att inte få sova mer än två-tre timmar i sträck under tre veckor tar på krafterna och kan knäcka den starkaste … Jag vågade helt enkelt inte chansa på att det skulle gå bra den här gången, därför valde jag att kastrera Socker i stället för att para henne med den utsedda fästmannen. Det hade säkert blivit jättefina ungar, men nu blir det inte så.

Beslutet växte fram under våren att kastrera alla tre och så har nu skett.

För Ludde och Socker gick allt bra, men efter fem dagar upptäckte jag att Tess har ett hål in till magen. Stygnen är borta! Detta hände mitt i natten till söndag, så på morgonen ringde jag till djursjukhuset och fick komma dit med henne. De gjorde rent, tog bort lite hud och sydde om med flera stygn. Hon hade lyckats ta sig ur plasttratten två gånger så jag köpte en livboj. Tyvärr hade de inte den minsta storleken och den här var uppenbarligen för vid i halsen för hon kunde ta sig ur den också. Hittade en mindre på Djurmagazinet och den fick hon ha på sig i ungefär två veckor. Hon upptäckte efter några dagar att hon faktiskt kunde hoppa upp på diskbänken, som vanligt. Visserligen rörde hon sig inte lika mycket som annars, men hon kunde om hon ville. Jag rekommenderar verkligen livboj i stället för tratt, om skadan tillåter!

Så nu har jag bara en okastrerad katt i huset! Det är Lisa, som jag hoppas ska bli mamma så småningom. Jag har anmält henne till ett antal utställningar under sommaren så någon parning är inte aktuell förrän tidigast till hösten. Men planer kan ju ändras, det har hänt förr …