Kort introduktion Innehavaren av stamnamnet S*Windjammer's är diplomerad uppfödare av Kattförbundet SVERAK. Det innebär att jag ska hålla mig uppdaterad och följa nya beslut, regler och författningar samt att aktivt agera för katten som sällskapsdjur och för god djurhållning. Jag har en grundläggande katt- och förbundskunskap att dela med mig av till kattköpare och till blivande kattuppfödare. Min första kull föddes 1991, så jag har dessutom praktisk erfarenhet från många kullar.
|
Det var en solig sommardag, men temperaturen var behaglig inne i Conventum. Jag hade inte planerat att vara assistent, men fick frågan några dagar före och ställde upp. Det var assistenter som visade alla katter och jag fick en förstagångsassistent som kollega vid domarbordet. Hon var jätteduktig!
Katternas resultat:
Socker dömdes av Donatella Mastrangelo. Det var första gången som kastrat och hon fick CAP. Jag hörde inte bedömningen så jag vet inte varför hon valde att inte nominera någon kastrathona.
Tiger dömdes av Mira Fonsén. Även för honom var det premiär som kastrat och han fick CAP. Tiger hämtades fram för nominering men jag var inte där då, så jag vet bara att en annan katt nominerades till panel.
Lisa dömdes av Marteinn Tausen som tyckte bra om henne. Hon fick Ex 1 (juniorklass) och fick komma tillbaka till nomineringen. Där vann en cornish rex som senare blev BIS.
Ludde dömdes av Elisabeth Raab Alvarson där jag var assistent. Ludde fick EX 1 (junior) men med hans mörka sorrelfärg hade hon svårt att se tickingen och tillsammans med en aning vindögdhet så valde hon att inte ta fram honom vid nomineringen. Hon tog fram två andra katter, men ingen av dem nominerades.
Nerikes Kattklubb ordnade som alltid en bra utställning. Bra lokal, bra placering av burar och domarbord, många och kunniga funktionärer. Proffs, helt enkelt.  Enda minuset var nog att kön till incheckningen började en bit utanför entrén, så det var tur att solen sken på oss.
Jag hade hoppats att Ludde skulle kunna användas som avelshane hos någon uppfödare, men när jag såg att han försökte para sin kullsyster Lisa när hon låg och sov så insåg jag att det skulle bli svårt. I så fall skulle han behöva bo i eget rum under flera månader framåt. Han skulle absolut inte gilla det …
Ungefär samtidigt växte beslutet fram att kastrera Socker och Tess. Socker har fått en kull (U-kullen med Tess och Chico) men är så liten i kroppen att hon ser ut som en junior. Jag misstänker att hennes tarmsjukdom vid tio månaders ålder är boven till detta. Då förändrades hon från att ha varit en gosekatt som gärna satt på armen och pussades till att hålla sig på avstånd för det mesta. Hon verkar också ha stannat i växten … För övrigt är det inga fel på henne, jag hade faktiskt planerat en kull nu under våren.
Tess är också en liten katt, men framför allt håller hon sig på avstånd från människor, även mig. Hon är dessutom halvbror till Ludde så jag ville inte att de två skulle hitta på något hyss tillsammans.
Jag har haft flera jobbiga kullar de senaste åren och orkar inte en till problemkull med mitt nuvarande arbete. Handmatning av små kattungar är verkligen ett heltidsgöra! Att inte få sova mer än två-tre timmar i sträck under tre veckor tar på krafterna och kan knäcka den starkaste … Jag vågade helt enkelt inte chansa på att det skulle gå bra den här gången, därför valde jag att kastrera Socker i stället för att para henne med den utsedda fästmannen. Det hade säkert blivit jättefina ungar, men nu blir det inte så.
Beslutet växte fram under våren att kastrera alla tre och så har nu skett.
För Ludde och Socker gick allt bra, men efter fem dagar upptäckte jag att Tess har ett hål in till magen. Stygnen är borta! Detta hände mitt i natten till söndag, så på morgonen ringde jag till djursjukhuset och fick komma dit med henne. De gjorde rent, tog bort lite hud och sydde om med flera stygn. Hon hade lyckats ta sig ur plasttratten två gånger så jag köpte en livboj. Tyvärr hade de inte den minsta storleken och den här var uppenbarligen för vid i halsen för hon kunde ta sig ur den också. Hittade en mindre på Djurmagazinet och den fick hon ha på sig i ungefär två veckor. Hon upptäckte efter några dagar att hon faktiskt kunde hoppa upp på diskbänken, som vanligt. Visserligen rörde hon sig inte lika mycket som annars, men hon kunde om hon ville. Jag rekommenderar verkligen livboj i stället för tratt, om skadan tillåter!
Så nu har jag bara en okastrerad katt i huset! Det är Lisa, som jag hoppas ska bli mamma så småningom. Jag har anmält henne till ett antal utställningar under sommaren så någon parning är inte aktuell förrän tidigast till hösten. Men planer kan ju ändras, det har hänt förr …
Inser att jag inte har redovisat resultaten från årets första utställning. Shame on me!
Jag och mina katter var bara anmälda till söndagen och eftersom det var en 2 certs-utställning så var kön till veterinärbesiktningen obefintlig. Skönt att kunna gå direkt fram till veterinären och sedan vidare till incheckningen utan att trängas.
Både Razzel och Lisa skulle dömas av Thea Friskovec, som jag var assistent hos. Så jag hade full kontroll på när de skulle fram och kunde själv visa dem vid domarbordet. Razzel var först. Thea kände igen henne och sa att hon har lagt på sig under vintervilan och jag säger inte emot … Hon fick trots detta sitt CAPS och plockades senare fram vid nomineringen, där hon blev utslagen.
För Lisa var det första utställningen. Hon delade bur med Razzel, som jag trodde skulle kunna ha en lugnande effekt men Razzel höll sig för sig själv i ena hörnet. Å andra sidan verkade inte Lisa ogilla utställningsburen utan låg mest och slumrade för sig själv. Hon ville gärna komma ut och försökte flera gånger ta sig upp på burtaket när jag tog ut henne. Nyfiken, som vanligt!
Lisa fick sitta en stund i en tom bur bakom domaren före bedömningen och det gillade hon inte! Hon pep hela tiden och var så lycklig när jag tog ut henne därifrån. Hon fick en fin bedömning av Thea och eftersom hon var sista katt före nomineringarna så fick hon vänta i domarburen en stund till. Thea valde dock en söt blå brittpojke som sin junior till panelen, så både Razzel och Lisa fick komma tillbaka till sin bur och vila resten av dagen.
Allianshallen är en bra utställningslokal. Det hade tydligen varit väl svalt dagen före, den här dagen tyckte jag att det var en behaglig temperatur inne trots värmen utanför.
Fräsets Kattklubb arrangerade och som assistent fick jag en väldigt god lunch. Det fungerade bra i sekretariatet vad jag såg och panelerna kom igång utan alltför lång väntan och flöt på bra. Med tanke på att Fräset är en av arrangörerna av nästa års Scandinavian Winner så ser det lovande ut!
I går gick jag veta att Fräsets Kattklubb fortfarande tar emot anmälningar till sin utställning i Uppsala 8-9 maj. Så jag tog ett snabbt beslut att anmäla tre katter till söndagen.
Så årets första utställning blir förhoppningsvis i Uppsala 9 maj! Jag har anmält Razzel, Lisa och Ludde.
Efter flytten i slutet av oktober och mycket på jobbet under vintern så börjar jag längta till kattutställning! Det var väldigt länge sedan och det tar ytterligare två månader innan det är dags.
Årets första utställning blir i Örebro 5 juni. Jag ska fylla i anmälningsblanketterna i dag och lägga in betalningen från min bank. Jag tänker anmäla Razzel, Tiger, Tess, Ludde och Lisa. Razzel har åtta CAPS kvar för sista titeln, så jag planerar att försöka få dem under året. Men hon har inte blivit smalare i vinter … Tiger tävlar som kastrat för första gången och Tess gör premiär i klass 9.
Ludde och Lisa är två somalisyskon efter Lovis av Revebo (N) och Hobbe. De flyttade hit i början av december. Lisa är viltfärgad och ser väldigt lovande ut. Ludde har en härlig sorrelfärg, men nosen är lång (ett arv från sin far) och ögonen sitter för tätt för min smak. Med tanke på hur Hobbe har vuxit i sin långa näsa så finns det hopp för Ludde också, men det kanske tar något år … Ludde och Lisa tävlar som juniorer i Örebro.
Min älskade Puma blev hastigt sämre förra veckan. På torsdagsmorgonen ville hon inte ens smaka av blötmaten, som hon annars älskar. Då förstod jag att hon inte mådde bra!
Hon har, som jag skrivit tidigare, gått på specialfoder en tid då hennes njurvärden var höga men uppenbarligen har inte detta hjälpt. Jag såg i hennes ögon på onsdagen att gnistan och glädjen inte fanns där, men kunde inte förstå då hur illa det var. När hon matvägrade insåg jag att det var dags att ringa till veterinären.
Vi fick komma dit en timme senare. När Puma hade fått sprutan så kröp hon upp i min famn och somnade nästan genast. Hon dog där lugnt och stilla medan mina tårar strömmade ner. Jag har aldrig blivit så rörd vid någon avlivning tidigare. Puma var verkligen en mycket speciell katt för mig!
Som jag skrev tidigare så skulle Tiger kastreras. I måndags skedde det.
När jag såg honom på djursjukhuset efter operationen verkade han lite låg men så fort han märkte att jag var där så blev han jätteglad! Jag tog ut honom en kort stund ur buren medan djurvårdaren förklarade läget. I bilen hem var han uppspelt och ville ha närkontakt med mig. Han satt inte still i buren många sekunder!
När vi kom hem släppte jag ut honom och han flög omkring och undersökte hela lägenheten. När han hade konstaterat att allt var som vanligt lugnade han ner sig lite. Men det märktes inte på honom att han hade opererats några timmar tidigare.
Jag har hört andra uppfödare säga att unga katter inte påverkas lika mycket som äldre av operationer och det stämmer verkligen i det här fallet. Tiger har inte visat några tecken på att han har varit med om något särskilt, förutom att kulpåsen är tom. Han verkar må toppen! Och han är minst lika gosig som förr.
Den senaste tiden har jag märkt att Puma dricker mer vatten än tidigare. Varje gång jag sätter ner en ny fräsch skål med vatten kommer hon och ska dricka. Och hon dricker länge!
Förra veckan var vi på djursjukhuset för att kolla om det var diabetes eller njurfel. Veterinären ville även kolla levervärdena. De tog ett blodprov som analyserades medan vi väntade. Provet visade att njurvärdet låg över gränsen, men ändå inte så farligt högt att hon ska få någon behandling. Veterinären sa att det ska räcka med att ge specialfoder.
Däremot så såg hennes få återstående tänder inte vackra ut. Därför bokades en ny tid och i onsdags lämnade jag Puma på djursjukhuset för tandrensning. När jag hämtade henne på eftermiddagen såg hon verkligen inte munter ut! De har tagit bort alla tänder utom de små längst fram i munnen.
Puma var hängig även morgonen därpå och jag blev lite orolig. Skulle hon, gamla damen, klara den här påfrestande åtgärden? Jag var i Stockholm över dagen och kände viss oro emellanåt. Men glädjen när jag kom hem på kvällen blev desto större! Puma var pigg och låg intill min kudde hela natten. Hon spinner mer nu än hon har gjort på länge.
I november fyller Puma 15 år!
Tiger blev sex månader häromdagen. Jag har annonserat att han är till salu men väldigt få har kontaktat mig för att få veta mer om honom. Eftersom han är en sådan mysig katt, charmar i princip i alla besökare, så har jag inte några problem med att låta honom stanna kvar här.
Men jag vill inte att han parar Socker eller Tess! De är hans halvsystrar. Han har redan försökt bita Socker (som får p-piller) i nackskinnet några gånger …
Jag har inte någon obesläktad hona så jag ”behöver” inte ha honom som avelshane, även om det hade varit trevligt om han hade fått några ungar. Ur avelssynpunkt bör alla individer få ungar så att vi breddar avelsbasen.
Men i det här fallet så är det enklast för mig att kastrera honom. På måndag sker det!
Just nu ligger han framför tangentbordet och sover, ovetande om vad som väntar …
Det är väldigt skönt att ha utställning på hemmaplan! Det tog tio minuter att köra till travbanan i morse och om jag hade glömt något så hade jag utan problem åkt hem och hämtat det. Härligt!
Abessinier dömdes av Thea Friskovec och somali av Alexey Shchukin. Det var enbart dessa två domare som dömde kategori 3, med andra ord förhållandevis få katter i den kategorin. Som vanligt har kategori 2 klar majoritet på Dalälvskattens utställningar.
Razzel var enda viltfärgade abessiniern! Hon fick CAPS trots den runda magen … Thea tyckte att formen var hyfsad trots allt, hon har sett värre!
Socker var ensam blå aby. Hon är så liten att både domare och assistent trodde att hon precis gått upp i öppen klass, men hon fyller två år i november. Hon fick sitt andra CAC.
Princess var Theas tredje katt för dagen. Hon fick sitt första CAP. Thea kände något längst ut på svansen, men brydde sig inte om att undersöka vidare eftersom Princess är kastrerad och då är det tillåtet med svansknick (eller vad det nu är hon har). Princess och Razzel var Theas enda kastrathonor och av dessa så valde hon att nominera Princess.
Tiger sprattlade på bordet, ville absolut inte stå upp! Så han la sig på sidan. Eller så snurrade han runt överallt. Han blir sex månader om några dagar och försökte para Socker i buren senare på dagen … Hormonerna verkar redan ha satt fart i hans kropp! Han fick Ex 1.
Tess var sist ut av abessinierna. Thea verkade gilla henne, sa att hon ser mycket lovande ut! Hon fick Ex 1 med många positiva omdömen på bedömningssedeln. Av de två ungdjuren föredrog hon Tess framför Tiger till nomineringen. Det blev sammanlagt fyra ungdjur som kom fram för nominering och alla var jättefina! Tess blev lottlös den här gången, men hon var med i leken ända in på upploppet.
Det var tre somali i olika färger på utställningen. Morris tävlar numera i klass 2 så han ska ”bara” ha HP (hederspris) och det fick han. Alexey berömde den fina pälsprepareringen!
Hobbe var sista somalin och fick sitt första CAP, men jag hörde inte vad domaren sa för samtidigt var Tess framme för nominering. Men Alexey frågade mig senare om jag var säker på färgen, kan det vara ”dåligt” silver? Jag svarade nej, för det finns inte någon silverkatt i stamtavlan. Men jag håller med om att han är alldeles för ljus i bottenfärgen på ryggen …
Av de två kastratsomalihanarna ville Alexey behålla Morris till nomineringen, men väl där var det fyra andra katter att tävla mot och Morris fick gå därifrån ”tomhänt”.
Alla mina katter blev alltså klassvinnare och Princess dessutom nominerad. Hon förlorade i panelen, men jag som uppfödare blev Best in show! Jag fick sammanlagt 28 poäng och hedrades med en stor pokal och en kasse full med foderpåsar och några andra priser.
Dalälvskatten arrangerade som vanligt en bra utställning och lokalen (totohallen på travbanan) var inte lika välfylld med katter och burar som vanligt, så det var gott om plats mellan burraderna. Utställningen stängde tidigt och jag var hemma redan vid 17-tiden! Det händer verkligen inte ofta.
|
|
Senaste kommentarer